05:00.
Hörni, jag vet inte vad som händer. Kan aldrig sova. Och nu är jag faktiskt riktigt trött. Sitter och lyssnar på lame ass music videos på MTV (what the fuck happened to YO! MTV RAP?!). Nu är det Britneys nya låt på, den där "wooaa-a-awoaa-a-a!". Den är för hype. Britney behöver go back old school. Hon var töng då. Älskade henne, Backstreet Boys och Spice Girls!
"Tell me whatcha ya want, whatcha ya really really want, I wanna, I wanna zigggyziggyziggzaa-aah."
Ni minns va? Det var tider. Fan nice när man var liten, får riktigt med nostalgi feelings ibland. Fan skönt att aldrig bry sig när man var liten, just dance, fucka ur som att man vore hela världen eller något. Det var tider. Nu måste man give a shit about everything. School, jobb, skvaller, who talks about who, do you like her, do that guy like her? I mean fan. Vilken värld vi lever i. En sak jag märkt med dagens "ungdomsvärld" är hur alla måste trycka ner andra för att må bättre. Det är inget jag nyss märkt, menar bara att det står ut så mycket nowadays. Nu menar jag inte sådär driv, att en kompis lägger en kommentar så kommer man själv med "Ska du säga, du är...". Nah, jag menar bara att vissa helt enkelt har ett så kefft självförtroende att dom inte kan säga något bra om den andre, att den antagligen lägger en keff kommentar. Shut the fuck up och säg ingenting bara.
Dom flesta jag känner, känner mig ganska bra. Doesn't mean att jag litar på alla, men jag har en ganska stor omfattning när det gäller vilka jag kan lita på. Dock känner alla mina vänner mig på olika sätt. Vad man än gör, kommer man alltid anpassa sig till andra människor. Men vissa gör det på ett helt annat sätt, på ett sätt som gör att dom tappar bort sig själva. För mig själv känns det inte som att jag har tappat bort mig själv. I wouldn't say that, och så länge jag vet det, who gives a fuck? Men my point är inte the change or not change, det är mer att... Man behöver träffa människor som ser dig på olika sätt än vad tidigare personer i ditt liv har. För då förstår du ditt eget värde, du förstår vad som är bra med dig själv, du förstår vad som är är sämre, du förstår även andra på ett bättre sätt än tidigare. Man utvecklas som person. Och om det är något jag har lovat mig själv så är det att alltid försöka utveckla mig själv som människa. Och med min utveckling menar jag inte att utvecklas efter min omgivning (nu ska jag bli snäll, nu ska jag ge komplimanger till alla), nu snackar jag om den personliga utvecklingen varje person har. Hur man är mot sig själv, är man ärlig, är man en person som har tillit till andra, vad för mur ska man riva ner, hur självständig ska man vara?
Jag är fett kär i det där ordet - självständig. Alltså, for real, drop dead kär i ordet. Självständighet bitches. Och nej, jag menar inte att jag är GALET självständig och klarar allt på egen hand. Absolut inte. Men jag VILL det. Alltså verkligen, ni förstår inte. Jag drömmer om det. Att inte behöva lita på en enda människa, att komma dit man vill helt själv, att veta att I made it by my own. Jag hatar att behöva människor. Det är något många inte kommer kunna relatera till, men för mig är det ett dilemma att behöva människor. Dock krockar det med vänskap & kärlek. Det funkar inte. Kan någon matte här? Jag kanske har svaret till det där, men det kommer i morgon. Har tänkt för mycket tonight.
Ska ut på en cigg, sen är det läggdags.
L
"Tell me whatcha ya want, whatcha ya really really want, I wanna, I wanna zigggyziggyziggzaa-aah."
Ni minns va? Det var tider. Fan nice när man var liten, får riktigt med nostalgi feelings ibland. Fan skönt att aldrig bry sig när man var liten, just dance, fucka ur som att man vore hela världen eller något. Det var tider. Nu måste man give a shit about everything. School, jobb, skvaller, who talks about who, do you like her, do that guy like her? I mean fan. Vilken värld vi lever i. En sak jag märkt med dagens "ungdomsvärld" är hur alla måste trycka ner andra för att må bättre. Det är inget jag nyss märkt, menar bara att det står ut så mycket nowadays. Nu menar jag inte sådär driv, att en kompis lägger en kommentar så kommer man själv med "Ska du säga, du är...". Nah, jag menar bara att vissa helt enkelt har ett så kefft självförtroende att dom inte kan säga något bra om den andre, att den antagligen lägger en keff kommentar. Shut the fuck up och säg ingenting bara.
Dom flesta jag känner, känner mig ganska bra. Doesn't mean att jag litar på alla, men jag har en ganska stor omfattning när det gäller vilka jag kan lita på. Dock känner alla mina vänner mig på olika sätt. Vad man än gör, kommer man alltid anpassa sig till andra människor. Men vissa gör det på ett helt annat sätt, på ett sätt som gör att dom tappar bort sig själva. För mig själv känns det inte som att jag har tappat bort mig själv. I wouldn't say that, och så länge jag vet det, who gives a fuck? Men my point är inte the change or not change, det är mer att... Man behöver träffa människor som ser dig på olika sätt än vad tidigare personer i ditt liv har. För då förstår du ditt eget värde, du förstår vad som är bra med dig själv, du förstår vad som är är sämre, du förstår även andra på ett bättre sätt än tidigare. Man utvecklas som person. Och om det är något jag har lovat mig själv så är det att alltid försöka utveckla mig själv som människa. Och med min utveckling menar jag inte att utvecklas efter min omgivning (nu ska jag bli snäll, nu ska jag ge komplimanger till alla), nu snackar jag om den personliga utvecklingen varje person har. Hur man är mot sig själv, är man ärlig, är man en person som har tillit till andra, vad för mur ska man riva ner, hur självständig ska man vara?
Jag är fett kär i det där ordet - självständig. Alltså, for real, drop dead kär i ordet. Självständighet bitches. Och nej, jag menar inte att jag är GALET självständig och klarar allt på egen hand. Absolut inte. Men jag VILL det. Alltså verkligen, ni förstår inte. Jag drömmer om det. Att inte behöva lita på en enda människa, att komma dit man vill helt själv, att veta att I made it by my own. Jag hatar att behöva människor. Det är något många inte kommer kunna relatera till, men för mig är det ett dilemma att behöva människor. Dock krockar det med vänskap & kärlek. Det funkar inte. Kan någon matte här? Jag kanske har svaret till det där, men det kommer i morgon. Har tänkt för mycket tonight.
Ska ut på en cigg, sen är det läggdags.
L
Kommentarer
Trackback
