-

Kom precis hem. Fyllekväll? Inte direkt. Vet ni vad jag är trött på? Människor som ger sig ut för att vara något dom absolut inte är. Killar som umgås med sina grabbar och undviker "den där tjejen" eftersom att hon kanske inte passar in i grabbarnas kriterium och därför måste strykas. Gud gav dig allt, från topp till tå, your mind, heart, soul, whatever you fucking call it. Vad får dig då att inte tänka? Tänka på dig själv, tänka på allt runt omkring dig. Det funkar inte så har jag märkt. Det finns alltid någon där som tänker åt dig. Tjejer som måste ha "den där attityden" för att försöka passa in. Passa in vart? Passa in för vem? Jag har märkt att man aldrig kommer långt med allt det. Det, va? Vi träffade som english boys, right from America. Charmiga? Nej. Var vi det? I don't give a fuck. Ibland måste man leva och låt leva. Gör något åt din situation. Gör något åt hennes situation. Va, vems situation? Just det, du vet vad jag pratar om. Ibland undrar jag hur svårt det kan vara. Jag skämde ut mig ikväll, slängde ut ett hej och fick en nick tillbaka. For what? Min handuppräckning? Livet är svart. Jag bryr mig inte om vad människor säger. Livet är kantat av allt, speciellt av känslor. Jag är ingen känsloperson, så känslor gillar jag helst att lägga åt sidan. Känslor är för dom som inte vet vad besvikelse, kärlek, tyngden av problem som hemsöker en, verkligen är för något. Lär er, känslor är så överskattat. IROBOT. Will Smith. Den filmen. Jag vill vara en robot that looks like an I. I är ett rakt streck, inga kanter, inga hörn, inga cirklar, bara ett fucking streck. Jag vill vara ett streck som är lodrätt. Jag vill att allt ska vara lodrätt. Jag saknar min bästa kompis, jag saknar dig. Jag saknar ingen. Men mest av allt, JA, MEST av allt, så saknar jag mig själv. Det är bland det jobbigaste. Saknar man sig själv så har man gått miste om allt. Men who says you can't get it back? All talk, talk, talk. Nu vill jag walk, walk, walk to my sleep fastän jag redan ligger i min säng. Vill walk in till det som inte är verklighet, utan till det som är surrealistiskt. SURREAL. Godnatt.

L

Tänkte snabbt på inlägget innan. Rubriken var galet hype medan undertexten lät helt odramatisk. However. Nu är det sant. I'm back and I'm here to stay. Hur ska ni lita på mig den här gången? It's simple. Jag har tagit bort min facebook. Man blir lite halvt dum, jag var lite av en... Facebook nerd. Så istället för att köra på facebook så ska jag börja blogga igen för att skriva av mig. Skriva ner everything som är av någon betydelse. För mig då. Annars, got the midfinger up in the ayer-ayer. Helt mobbad. Jag är så trött att jag antagligen rabblar a lot of shit. Var på en skiva igår som var helt okej, men helt otroliga vakter som vägrade släppa in en kompis som inte hade druckit det minsta. Jupp, det finns sådana. By the way, I was drunk as fuck. Vilket jag är ganska ofta, men mest hela tiden.

Anyways, har börjat OD musik igen. Musik är verkligen det bästa jag har. Jag andas musik, ser musik och äter musik. All sorts musik. Älskar att upptäcka nytt och bara lyssna. Musik fixar verkligen det mesta. Problems solved. Situation solved. Life solved. Dock är det alltid "Hip-hop 'til I die"-stämpel på mig, så just nu lyssnar jag på KiD Ink's mixtapes och album. Ville lyssna ordentligt och ge killen en chans. Han levererar. Han har tungt flow och hans beats skulle jag förklara som lättlyssnat. Om man vill börja lyssna på KiD Ink, börja med hans mixtape: Daydreamer.

Helt smooooth sådär. Elevator Music.


I'll holla later.

L