-

Jag har undrat hur man gör, hur man lever, hur man känner, hur man ler, när man inte har något. Men nu orkar jag inte vara deprimerad. Vet ni vad jag tänkte på idag, när jag gick runt bland alla människor där jag var? Vart alla kommer ifrån. Har alla en mamma, en pappa, en syster, en bror, en moster? Har någon en tånagel, en tumme? Gick jag förbi en man som alltid har känt sig som en kvinna i hela sitt liv? Gick jag förbi en kvinna som mördat sin man med en kniv idag? Gick jag förbi en vän idag? Såg jag en kvinna och en man hålla hand idag? Såg jag en man som kämpat i hela sitt liv med cancer? Såg jag ett barn som har förlorat sin mamma? Såg jag en kille försöka haffa på en tjej som inte ville ha honom? Vad har jag egentligen sett idag? Fuck vad lite man vet om allting. Du går runt, men du ser inte känslan bakom allt du faktiskt ser. Du ser inte vad den andre vet. Vad den andre kan ha varit igenom. Jag älskar faktumet att ingen är lik den andre. Jag som tjej, ogillar andra tjejer som inte känner att de får ta en plats och är lik alla andra tjejer. Tjejer som inte kan visa sin självständighet. Tjejer som gör sig dummare för att andra ska se upp till att detta, ja, detta är en riktig tjej som man måste ta hand om.

She ain't go no brains, just ass and titties.

Ingen tjej ska behöva tas hand om. It's pathetic. Jag vill att tjejer ska visa vad de går för. För om det är en sak jag har lärt mig. EN sak. Är det att kvinnor hela fucking tiden tjatar om hur mansdominerat denna värld är. I promise. Det beror inte på männen. Kvinnor hatar kvinnor mer än vad män gör.

Deal with it.

Innan du klagar på att män är douchebags, take a look in the mirror. Killar stöttar varann helhjärtat igenom allt.

Broes before hoes.

Tjejer vet inte vad det betyder. It's all about jealousy. Och mycket mer. Stötta the next istället för att peka finger och säga "you take your own shit and go". Jag vill inte hata för mycket (det är tydligen det jag gör to be real), men jag är så fucking trött på tjejer som klagar på killar och tjejer och att allt är så mycket lättare för killar och hur tjejer alltid blir kritiserade och på hur auktoriteten alltid förminskas när en tjej har en maktposition och på hur allting är så himla mansdominerat.

Killar är så mycket lättare bara. Less complicated.

And I fucking love it.

Det är nog därför jag antagligen är mer som en kille personlighetsmässigt. Complicated is overrated.
Jag ska på kryssning i morgon. Hur det här hände, vet jag inte. Så om jag inte hinner blogga innan jag åker i morgon (I probably will), så kanske jag säger "I'm back" på torsdag. Om inte, ses vi på fredag with the updates.

L

Vet inte hur mycket jag har missat idag. Men jag skulle vilja påstå att jag har missat väldigt mycket. Två timmar av ens specifika liv är väldigt mycket. Hade jag valt att göra något annat de här två timmarna, så hade kanske min tankeförmedling varit totalt annorlunda än om jag hade sovit. Om jag hade valt att inte svara, kanske det hade slutat annorlunda. Om jag hade valt att svara, eller att helt enkelt se åt andra hållet. Om jag hade sovit på saken, om jag hade sett men inte vågat. Om jag hade gått förbi. Om jag inte hade sovit. Om inte det hade funnits. Det ska alltid finnas en massa "om" men aldrig några efterscener där man får reda på att dessa "om" var onödiga. Jag jag är en sådan efterscen. Speciellt i detta sammanhang. Jag kan förstå varför du tänkte efterscen. Jag blir arg. När jag tänker på hur detta har tagit på mig, när det i princip var det mest absurt onödiga jag har varit med om. Comfort zones. Att sträcka sig ur dessa, ett steg ur din bekvämlighet. Fuck no. Det är inget jag klarar av. Jag tror det tär på mig mer eftersom att jag faktiskt gillar vem jag är som person, och att jag inte klarar av att se förändringen jag måste göra för att förändra mig. Förståeligt? Jag gillar mina comfort zones. Jag gillar dom väldigt starkt. Ska nog aldrig ruinera det och försöka ta mig steget ur dessa. Fuck no. Gjorde det en gång, och inte sker det igen. Laterz.

"Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.".

L

Jag gick upp idag. Tom. Vankade av och an. Pretty tom. Jag funderar faktiskt på att inte ha den här bloggen anonymt, känns pretty lame. Men om jag flyttar så ska jag oanonymisera den. Om ni förstår. Nu gör jag ingenting av vett except musik. Lyssnar för tillfället på Mac Miller - Winner. Den passar inte riktigt mitt mode to be honest.

L

Kom precis hem. Fyllekväll? Inte direkt. Vet ni vad jag är trött på? Människor som ger sig ut för att vara något dom absolut inte är. Killar som umgås med sina grabbar och undviker "den där tjejen" eftersom att hon kanske inte passar in i grabbarnas kriterium och därför måste strykas. Gud gav dig allt, från topp till tå, your mind, heart, soul, whatever you fucking call it. Vad får dig då att inte tänka? Tänka på dig själv, tänka på allt runt omkring dig. Det funkar inte så har jag märkt. Det finns alltid någon där som tänker åt dig. Tjejer som måste ha "den där attityden" för att försöka passa in. Passa in vart? Passa in för vem? Jag har märkt att man aldrig kommer långt med allt det. Det, va? Vi träffade som english boys, right from America. Charmiga? Nej. Var vi det? I don't give a fuck. Ibland måste man leva och låt leva. Gör något åt din situation. Gör något åt hennes situation. Va, vems situation? Just det, du vet vad jag pratar om. Ibland undrar jag hur svårt det kan vara. Jag skämde ut mig ikväll, slängde ut ett hej och fick en nick tillbaka. For what? Min handuppräckning? Livet är svart. Jag bryr mig inte om vad människor säger. Livet är kantat av allt, speciellt av känslor. Jag är ingen känsloperson, så känslor gillar jag helst att lägga åt sidan. Känslor är för dom som inte vet vad besvikelse, kärlek, tyngden av problem som hemsöker en, verkligen är för något. Lär er, känslor är så överskattat. IROBOT. Will Smith. Den filmen. Jag vill vara en robot that looks like an I. I är ett rakt streck, inga kanter, inga hörn, inga cirklar, bara ett fucking streck. Jag vill vara ett streck som är lodrätt. Jag vill att allt ska vara lodrätt. Jag saknar min bästa kompis, jag saknar dig. Jag saknar ingen. Men mest av allt, JA, MEST av allt, så saknar jag mig själv. Det är bland det jobbigaste. Saknar man sig själv så har man gått miste om allt. Men who says you can't get it back? All talk, talk, talk. Nu vill jag walk, walk, walk to my sleep fastän jag redan ligger i min säng. Vill walk in till det som inte är verklighet, utan till det som är surrealistiskt. SURREAL. Godnatt.

L

Tänkte snabbt på inlägget innan. Rubriken var galet hype medan undertexten lät helt odramatisk. However. Nu är det sant. I'm back and I'm here to stay. Hur ska ni lita på mig den här gången? It's simple. Jag har tagit bort min facebook. Man blir lite halvt dum, jag var lite av en... Facebook nerd. Så istället för att köra på facebook så ska jag börja blogga igen för att skriva av mig. Skriva ner everything som är av någon betydelse. För mig då. Annars, got the midfinger up in the ayer-ayer. Helt mobbad. Jag är så trött att jag antagligen rabblar a lot of shit. Var på en skiva igår som var helt okej, men helt otroliga vakter som vägrade släppa in en kompis som inte hade druckit det minsta. Jupp, det finns sådana. By the way, I was drunk as fuck. Vilket jag är ganska ofta, men mest hela tiden.

Anyways, har börjat OD musik igen. Musik är verkligen det bästa jag har. Jag andas musik, ser musik och äter musik. All sorts musik. Älskar att upptäcka nytt och bara lyssna. Musik fixar verkligen det mesta. Problems solved. Situation solved. Life solved. Dock är det alltid "Hip-hop 'til I die"-stämpel på mig, så just nu lyssnar jag på KiD Ink's mixtapes och album. Ville lyssna ordentligt och ge killen en chans. Han levererar. Han har tungt flow och hans beats skulle jag förklara som lättlyssnat. Om man vill börja lyssna på KiD Ink, börja med hans mixtape: Daydreamer.

Helt smooooth sådär. Elevator Music.


I'll holla later.

L

Min dröm är finally här and it's here to stay. JIGGA that NIGGA, kommer hit med KANYE FUCKING WEST den 29:e MAJ. Vart sker detta? I mitt vardagsrum! Psych. GLOBEN. Bitches, I'll see you there. Det kommer vara så off the chain att jag kommer shoot myself to death innan. Jag är så lycklig av tanken att jag knappast vet what I'll do när jag lägger min fot där. Stämningen, hypen, lukten, fan allt som jag ska notera, just to have it in my mind forfuckingever. Ni vet.

Ni VET. Jay-Z och fucking Kanye West. KANYE WEST. #1. JAY-Z, fucking legend.
Jag är too excited. Vet inte vad jag ska ta mig till!


L

Novacane, novacane, novacane. Jupp. Så känns det just nu. Bedövningsmedel på livet bitches. Jag lovade ju att jag aldrig skulle lämna den här bloggen ur sikte, and I didn't. Jag ska inte säga att jag är en tung bloggare, cause I am obviously not. Liksom en uppdatering efter ett X antal veckor. Ja, X antal veckor. Under dessa veckor har jag inte hunnit göra särskilt mycket, just chill and kill some time. Jag har börjat skolan, pluggar upp vissa ämnen för att finally kunna söka utomlands, till London. Oh, London är min drömstad. Just love that fucking place. Sen har jag lyssnat på musik, väldigt mycket. Och J. Cole kommer i morgon, känner mig ganska deprimerad, men orkar inte sänka mig till den graden där jag gråter, that's just not working (biljetterna är slutsålda). Och nu ångrade jag mig, har lyssnat på musik, men ändå inte så mycket som jag borde ha gjort. Det känns som att jag betray musiken genom att inte lyssna så ofta. Min mobil är en tegelsten, har inte skaffat mig en iPhone yet, ni vet, not hightech, eller jo, men mer... Poor. Men det vänder snart. Psych. Hursomhelst, så måste jag börja med musiken igen. Måste orka fixa ner some good shit. Det jag orkade med dock för kanske två/tre veckor sen, var att ladda ner Drakes nya album, Take Care. När den kom ut alltså. Folk hypar upp skivan, den är tung. Men inte så tung. Det är VISSA låtar som gör den. Headlines gör hela albumet skulle jag säga. Utan den låten hade jag inte gett den så höga poäng, to be honest. Den får en 6,5/10 av mig. Jag nämnde det för en kompis, he went crazy. Drake fan all over. Men J. Cole är mycket bättre kom vi fram till, så han är inte helt ute och cyklar heller.

I feel hungry nu, så ska gå och fixa något lätt att äta om det finns. Om inte får jag väl dricka lite vatten and get skinny. Men ska (for real) börja uppdatera lite oftare nu. It's about time. Ni kan tacka en låt med Frank Ocean till varför jag kände suget. Lyssnar på musik just nu (Adina Howard - Freak Like Me), men innan var det Novacane ni vet. Då kände jag att det spratt till i fingrarna sådär som det kan göra ibland när man bara känner att man vill skriva lite på datorn, and here I fucking am. Ska bara ta och lägga upp den så att vissa som precis klickar in till R&B/Hiphop-världen vet vad jag snackar om. Ya digg.

Frank Ocean - Novacane


L

Yooo! Jag är back on track nu. För en stund. Har lite tråkigt och har plugg att sköta egentligen, men jag orkar inte riktigt göra något just nu. Ska bara skriva ner some stuff här. Hittills vet ni nog flera saker om mig på bloggen.

1. Jag dör för musik.
2. Kanye West och jag är gifta.
3. Hiphop till I die.
4. Jag hatar bitches.
5. Ni vet stilen jag vill att min boy ska ha.

And so on. Det är ändå ganska mycket för en "anonym" blogg ni vet. Och nu så händer det ganska mycket under dessa månader. Jag måste plugga upp ett flertal ämnen to make it, men jag är motiverad! Så jag ser det här som en ljus framtid, you digg. Jag fyller år snart, jag är skorpion, så peeps... Where the presents at? Haha, jag driver. Har tunga vänner och det behövs inte mer än dom to have a lot of goddamn fun på min birthday.

J. Cole ni vet? Jag är fett kär i honom. Jag vill inte erkänna det för mig själv, men det är så det ser ut just nu. Jag brukar inte gilla att jag blir kär i en artist som många gillar. Det är inte för att leka ball eller något, men artisten blir avtändande ("musikaliskt" sett) och jag slutar lyssna. Men J. Cole är riktigt tung, jag vet inte varför jag egentligen inte har slutat gilla honom, men han är tung. Hot and all. Tung musik. Bam. Love.

L

Ni vet när man läser om något som är mycket större än en själv, som får en att inse att du är obetydlig? Jag läste något sånt nyss. Jag läste om en kvinna vars namn är: Junko Furuta. Jag mår så illa. Klicka på länken om ni vill läsa mer. Jag vill tyvärr inte skriva vad som hänt henne med egna personliga ord. Det rättfärdigar inte vad hon gick igenom, så jag citerar en bit av länken jag lagt ut.

"According to their statements at their trial, the four of them raped her (over 400 times), beat her with metal rods and golf clubs, introduced foreign objects including a hot light bulb into her vagina, made her eat cockroaches and drink her own urine, inserted fireworks into her anus and set them off, forced Furuta to masturbate, cut her nipple with pliers, dropped dumbbells onto her stomach, and burned her with cigarettes and lighters. One of the burnings was punishment for attempting to call the police.".

Ser ni hur ond världen är? Det här får mig att inse, att det jag vill bli i framtiden, kan göra någon nytta. Även om det inte gäller något sånt här "sensational", så vill man göra något. Jag står inte ut med tanken på att vi är hemma med våra familjer, klagar över att vi inte har pengar, klagar över att det är för kallt eller för varmt ute, när jag läser att det finns människor som får utstå sånt här. Jag mår illa, och inte bara utav det Junko Furuta blev utsatt för, utan även för medmänskligheten i detta scenario. Hur låter man sånt här hända? Hur lever man med sig själv efteråt? Vill man inte ta sitt eget liv efter? Vad för njutning får man av detta? Så många frågor men mycket kommer alltid stå obesvarat. Jag önskar jag kunde prata med en psykopat, and I really mean it. Just to understand what the fuck they're doing and why. Jag menar allvar, jag vill verkligen prata med en psykopat som har allvarliga problem, så att jag försår EXAKT hur dom tänker. EXAKT. Fuck. Anyway y'all. Just think about it när ni sitter hemma och mår bra med familjen runt en vid matbordet. Tänk på att det säkerligen finns kvinnor, barn och män som får utstå liknande tortyrer någonstans i världen vid samma tidpunkt du tar din första tugga av maten som står serverat framför dig. Och när du tänker på det, be för dom. Sänd en tanke, something, som gör att du acknowledge det här och bevisar för dig själv, att du inte står tyst i dina tankar, utan att du försöker protestera emot det som händer i omvärlden på ditt eget sätt. Det är det MINSTA du kan göra.

L

Yo! Guess I'll be back on track nu. Får lära mig att skriva på dagarna istället eftersom att I get so fucking tired during nights. Sover tidigt as hell nuförtiden. Ni måste ju vara glada för min skull då jag alltid sov klockan fyra before. Men hursomhelst, idag ska jag till en sorts mässa vid den skolan jag går i för att höja mina betyg. Efter det ska man rulla vidare till ett ställe som hjälper en med utomlandsstudier. Let's see how that goes.

Eller nu blev det inget utav det. Allt händer i morgon instead. Uppdaterar senare tonigh. Ska käka frukost och sådär. Holla at u.

L

L hackar på mig för att jag inte uppdaterat här lately! And it's true. Men jag orkar inte. Vädret gör mig depressed. And finally, I've got my goddamn time fixed. Jag sover i tid. Sover klockan nio, tio, elva nowadays. Upgrade huh? Well, vet inte riktigt vad ni vill läsa eller vad ni vill veta sen den senaste gången jag uppdaterade. Den senaste gången jag uppdaterade skrev jag om... Vad? Aja, denna helg har varit lite som den är. Torsdagen var lite konstig, promenerade hem klockan tre på natten i en motorväg, det var inte trevligt alls. Fredagen var jag hemma. Lördag gick jag på en överraskningsfest. Det var chill & fun lite sådär. Söndag gjorde jag ingenting alls. Måndag, igår alltså, gick jag ut med N, chillade lite bara. Idag började jag skolan, det var chill det med. Guess att det inte finns så mycket att skriva. Ska nog uppdatera i morgon, när jag inte är så trött. Jag lovar. Vill nog bara sova nu.

Godnatt.

L

Nu har jag inte uppdaterat på ett tag fan. Sådär en dag, och jag skrev inget nödvändigt där heller, haha. Men nu är jag hemma med D. Vi chillar och tittar på filmen med Channing Tatum. Sexy ass mafucka är vad han är. Men not so much i den här filmen. Lite sliskig. Sen ska jag och D ner och möta N för att sedan bege oss till BRG. Alltså. Det börjar bli olagligt för mig att vistas där snart. Anyway. Peace out bitches. And good night for now.

Fuck it I'm on ONE.
DJ KHALED - I'm On One.


L

Nu är man hemma and just chillin. Skypade med R nyss, fan vad hon är saknad. Våra skypesessions är så goddamn funny. Jag ska dit hon ska, och då ska vi ses each and every day, i det landet jag tillhör. Inte för att såga Sverige, för Sverige är ett tungt land i sig, välfärden, ekonomiskt and shit you know. Jag vet allt det där, so it's not a big deal. Men fan, vad gäller kulturen och människorna, this just isn't for me. Vill ha något mer än det här, and Sweden just ain't it.

Idag har jag inte gjort så mycket, sov konstigt and all as usual. Jag och C promenerade ner till N, där vi firade R's födelsedag! Vi gjorde en skitgod tårta, fan det satt tungt. Long time since I had cake. Men ska nog se en film eller whatever's on TV. Kör en update i morgon när jag vaknar, cirka ett eller senare, haha. Men good night y'all. :)

L