When humanity does not exist, you turn to hope, you turn to faith, you turn to love

Ni vet när man läser om något som är mycket större än en själv, som får en att inse att du är obetydlig? Jag läste något sånt nyss. Jag läste om en kvinna vars namn är: Junko Furuta. Jag mår så illa. Klicka på länken om ni vill läsa mer. Jag vill tyvärr inte skriva vad som hänt henne med egna personliga ord. Det rättfärdigar inte vad hon gick igenom, så jag citerar en bit av länken jag lagt ut.

"According to their statements at their trial, the four of them raped her (over 400 times), beat her with metal rods and golf clubs, introduced foreign objects including a hot light bulb into her vagina, made her eat cockroaches and drink her own urine, inserted fireworks into her anus and set them off, forced Furuta to masturbate, cut her nipple with pliers, dropped dumbbells onto her stomach, and burned her with cigarettes and lighters. One of the burnings was punishment for attempting to call the police.".

Ser ni hur ond världen är? Det här får mig att inse, att det jag vill bli i framtiden, kan göra någon nytta. Även om det inte gäller något sånt här "sensational", så vill man göra något. Jag står inte ut med tanken på att vi är hemma med våra familjer, klagar över att vi inte har pengar, klagar över att det är för kallt eller för varmt ute, när jag läser att det finns människor som får utstå sånt här. Jag mår illa, och inte bara utav det Junko Furuta blev utsatt för, utan även för medmänskligheten i detta scenario. Hur låter man sånt här hända? Hur lever man med sig själv efteråt? Vill man inte ta sitt eget liv efter? Vad för njutning får man av detta? Så många frågor men mycket kommer alltid stå obesvarat. Jag önskar jag kunde prata med en psykopat, and I really mean it. Just to understand what the fuck they're doing and why. Jag menar allvar, jag vill verkligen prata med en psykopat som har allvarliga problem, så att jag försår EXAKT hur dom tänker. EXAKT. Fuck. Anyway y'all. Just think about it när ni sitter hemma och mår bra med familjen runt en vid matbordet. Tänk på att det säkerligen finns kvinnor, barn och män som får utstå liknande tortyrer någonstans i världen vid samma tidpunkt du tar din första tugga av maten som står serverat framför dig. Och när du tänker på det, be för dom. Sänd en tanke, something, som gör att du acknowledge det här och bevisar för dig själv, att du inte står tyst i dina tankar, utan att du försöker protestera emot det som händer i omvärlden på ditt eget sätt. Det är det MINSTA du kan göra.

Junko Furuta.



L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0