I run, scream all night and day

Instängd, fått panik? Har det känts någon gång att man får ett stop. Man vill ut från sitt eget skinn, break free, bara göra vad man borde. Ever had that feeling? I have. Ibland vill man göra något så stort att det överträffar en själv, the thought behind it means everything, men sen kommer du på att det finns så många faktorer som drar dig flera steg bakåt, flera steg som du vill klampa dig förbi men without any result. Och då försvinner man, blir liten och ynklig, pathetic nästan. Man börjar tycka synd om sig själv, hamnar i depression. Eller så kan man vilja bryta sig loss, vilja kasta sig ur det där mörka rummet and just... Fucking breathe. Sen kanske man inser att det inte går. Så hamnar man i depression. Det finns alltid flera vägar till ett mål, frågan är bara vilken väg som är bäst, eller för dom flesta - vilken väg som är lättast. Go easy or go home. Ingen vill go hard. Jag ville inte det. So I went easy, men it backfires in your fucking face sen, like shit. Du får ångest. Jag hatar ångest.

Idag har det varit ärenden lite överallt. Sen har man velat gå ut, party the fuck out. Sen har man velat sova. Jag är trött, men kommer fortfarande inte lägga mig i tid. Vad är i tid egentligen? Ett, fyra, åtta? Finns ett dygn. Finns två dygn. Tiden är oändlig. Tills du dör. Kinda scary thought. Goddamn vilket deprimerande inlägg. Jag är inte så deprimerande egentligen. Inte alls I would say. I'm the happy type.


R. Kelly feat. Jay-Z - Honey


Peace the fuck out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0