A fools shame

Vet inte hur mycket jag har missat idag. Men jag skulle vilja påstå att jag har missat väldigt mycket. Två timmar av ens specifika liv är väldigt mycket. Hade jag valt att göra något annat de här två timmarna, så hade kanske min tankeförmedling varit totalt annorlunda än om jag hade sovit. Om jag hade valt att inte svara, kanske det hade slutat annorlunda. Om jag hade valt att svara, eller att helt enkelt se åt andra hållet. Om jag hade sovit på saken, om jag hade sett men inte vågat. Om jag hade gått förbi. Om jag inte hade sovit. Om inte det hade funnits. Det ska alltid finnas en massa "om" men aldrig några efterscener där man får reda på att dessa "om" var onödiga. Jag jag är en sådan efterscen. Speciellt i detta sammanhang. Jag kan förstå varför du tänkte efterscen. Jag blir arg. När jag tänker på hur detta har tagit på mig, när det i princip var det mest absurt onödiga jag har varit med om. Comfort zones. Att sträcka sig ur dessa, ett steg ur din bekvämlighet. Fuck no. Det är inget jag klarar av. Jag tror det tär på mig mer eftersom att jag faktiskt gillar vem jag är som person, och att jag inte klarar av att se förändringen jag måste göra för att förändra mig. Förståeligt? Jag gillar mina comfort zones. Jag gillar dom väldigt starkt. Ska nog aldrig ruinera det och försöka ta mig steget ur dessa. Fuck no. Gjorde det en gång, och inte sker det igen. Laterz.

"Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me.".

L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0